Huvudtema

Utveckling, avveckling och livet på landet

Välfärd och ofärd inom vården, vindkraft och ekonomi. Trygghet och rädsla. Företagande och lönearbete. Och insikten att åldrande innebär förändring.

Den här texten bygger på en diskussion med två aktiva debattörer, Kristina och Håkan PH Rönnqvist, kring verkligheten på landsbygden.
Båda diskuterar gärna muntligt, han skriver dessutom debattartiklar och insändare med sylvass penna.

Kristina Rönnqvist har en yrkesbakgrund som farmaceut. Maken Håkan PH Rönnqvist blev företagare för 50 år sen och är fortfarande verksam, om än i lite lugnare takt.

Text: Anne Manner

Foto: Magnus Crawford

Man river första steget

– Då vi kom till Malax år 1974, hade vi en läkare och två sköterskor. Vårdköer och beställningstider var okända begrepp, säger Håkan.
Man ringde och fick oftast komma samma dag. Röntgenbilder måste visserligen tas i stan, men annars var vården ypperlig.

Läkaren tog emot två patienter samtidigt. Håkan minns hur han själv satt i ett bås, den andra patienten i det andra. Läkaren gick mellan patienterna och pratade med vardera utan att tappa tråden.
– Han fortsatte prata där han slutat då han kom tillbaka till mig.

Att försöka ringa vården i dag är någonting i hästväg. Väntetiden på vård är ett kapitel för sig. Kristina konstaterar att hon och maken får vara glada över att de är klara i knoppen.
– Tänk på alla de gamla människor som inte är vana att röra sig bland folk! Tänk, när de ska börja ringa till välfärdsområdet och vänta i telefonen. Många lägger säkert på, blir utan vård och dör hemma.

Tankarna går vidare till äldreomsorgen. Finns den ens längre? Kristina räknar inte med att några större vårdinsatser finns. Det skapar rädsla inför framtiden.
– Man får nog stora darren då man tänker på åldrande. Det finns inte platser, och då är frågan om tanken är att vi ska sköta varandra. Vi får dåndimpen båda två i så fall. Är det meningen att vi ska utplånas?

Det som byggts upp sedan 1960-talet, med skraltig ekonomi och hårt arbete, ödeläggs nu i en hast. Håkan säger att det som skulle bli välfärd i stället blev ofärd.
– Det hette att vårdtrappan skulle sättas i skick. Grundvården skulle utvecklas för att avlasta specialistvården. Men nu gör man tvärtom: river det första trappsteget.
– För första gången i mitt liv är jag bekymrad, säger Håkan.

Båda konstaterar att det som varit tryggt har blivit otryggt, ovisst, obehagligt och skrämmande.
– Dårskapen i att dra ner på statens utgifter landar i ekonomisk katastrof.

Vi borde ha små- och mångbruk

Kristina och Håkan PH Rönnqvist bor mitt i ett åkerlandskap. Vår inhemska matproduktion rör alla som äter, inte bara de som producerar. Den har en synnerligen viktig plats i vårt samhälle.
– Modernäringen, ja. Här ser vi offer för bidragsfunderingar som drivit fram stordrift som vi saknar förutsättningar för.

Håkan minns hur några av jordbrukarnas politiska representanter på 1990-talet på paradplats i pressen sa att de såg ljus i tunneln angående jordbrukets ekonomi.
Den tunneln är tydligen mycket lång, eftersom jordbruket inte nått fram till ljuset ännu.

– Jag fick mothugg då jag i en debattartikel förutspådde att de stora växthusen kommer att slå ut familjeväxthusen.

Personen var tvungen att ge Håkan rätt efter att en bankdirektör svarat på frågan vilken växthusägare han hellre låter gå i konkurs, den som är skyldig banken några miljoner eller den som lånat ett betydligt mindre belopp till sitt familjeväxthus.

– I våra trakter är utvecklingen rent förödande. Vi borde ha småbruk och mångbruk.

Vindkraft – och det är bråttom!

Kristina och Håkan säger ett rungande ja till vindkraft.
– Vi måste ta klimatförändringarna på allvar. Och det är bråttom, säger Kristina och poängterar riskerna med kärnkraft och det faktum att vi måste ersätta fossila bränslen.

Parets ja till vindkraft är dock inte villkorslöst:
– Placeringen! Vi berörs inte själva av det här, men vi måste kunna respektera andras upplevelser. Det är fel att placera vindkraftsparker nära bebyggelse, säger Håkan.

Han påpekar att vi har gott om ödemark i vårt land. Dagens höga möllor går att placera snart sagt var som helst. Tidigare var man beroende av platser där vinden hade fritt spelrum. Men en mycket noggrann naturinventering och konsekvensbedömning är ett måste vid all planering.

– Däremot har jag ingen förståelse för gruppen som kämpar mot vindkraft till havs, med diverse motiveringar så som att de vill ha en obruten utsikt västerut.

Råd till barnen

Paret Rönnqvist har gett några råd till sina barn:
– Välj gymnasiet! Ta alla språkkurser ni kan få! Bli aldrig företagare! Se till att Akava är ert fackförbund, för då har ni den högsta lönen för minsta ansträngningen!

Håkan säger att han pratar finska hellre än bra, och vet att utan finska språket kommer man inte långt i näringslivet. Kristina tänker mer på grammatiken och vill tala korrekt.

Då Kristina var i 60-årsåldern slungades hon in i ett arbete som plötsligt krävde kommunikation även på finska.

– Ena dagen stängde jag dörren till läkemedelscentralen vid hälsocentralen, nästa dag började jag heltidsarbete i stan. Hjälp, tänkte jag, då jag skulle börja ge råd till finskspråkiga.
Med facit i hand kan hon säga att åren var de bästa under hela arbetskarriären.

Håkan blev företagare för 50 år sedan. Först sålde han jordbruksmaskiner, sen startade han ett företag där han tillverkade och sålde egna, patenterade plastprodukter. Han gjorde inte mycket annat än arbetade.

– Maskinerna gick dygnet runt, och på byn sa en del att jag hade det bra som fick sitta hemma med frun medan maskinerna arbetade. Men de var inte med då jag arbetade nattetid…

– Mitt nuvarande företag, försäljning av kolonilotter, är mera en social syssla, och 90 procent av köparna talar finska.

Här kan han konstatera att hans verksamhet ger människor en chans att uppleva de bästa sidorna av landsbygden. De flesta köparna närmar sig pensionsåldern.

– En av dem sa att han aldrig trott att han skulle få uppleva ett sådant paradis.

Så… är landsbygden ett paradis? I stället för att servera ett svar kastar vi bollen till dig, du läsare. Är det inte så att fler bör engagera sig för att landsbygden ska hållas levande?