Huvudtema

Vårt huvudtema denna gång utgår från den verklighet som arbetslösa och deltidsarbetande upplever.
Än så länge finns inga mätbara bevis på hur nedskärningarna påverkar samhället och individerna. I detta skede kan vi bara ta del av konsekvensexperternas upplevelser.

I april hade Finland 275 300 arbetslösa arbetssökande. Jämfört med samma månad året innan är antalet 29 200 fler.
Antalet lediga jobb var 114 500, vilket betyder 55 900 färre än april i fjol.

Antalet långtidsarbetslösa var 92 300 – en ökning med 7 700 personer jämfört med samma tid i fjol. Som långtidsarbetslös räknas en person som varit arbetslös utan avbrott i minst ett år.

Vår regering utgår från att arbetslösa är lata individer som botas med piskan. Samma metod ska styra människor som arbetar deltid till heltidsarbete.

Här vill vi påminna om devisen ”av sig själv känner man andra”.

Vi inom Existens har under lång tid mött många utsatta människor och vi vet att den arbetslösas situation verkligen inte är någon dans på rosor.

Vi vet att ytterst få människor väljer en tillvaro utan arbete. Människan vill känna sig behövd, vill känna att hon uträttar någonting som har betydelse. Känslan av att klara sig själv ekonomiskt ger både trygghet och ett visst mått av stolthet, eller åtminstone ett högre självförtroende.


Handen på hjärtat!

Den som säger ”det finns nog jobb bara man ids” har knappast behövt söka arbete efter arbete utan att få napp. Jag uppmanar var och en att, med handen på hjärtat, bekanta sig med lediga jobb, och även att söka arbeten och uppleva vilken tävling det faktiskt är.

Jag har under en längre tid hållit koll på vilka lediga arbeten som finns på geografiskt fungerande håll. Jag kan berätta att jag inte hittat ett enda som jag skulle kunna utföra. De arbeten som kräver utbildning jag inte har kan vi glömma direkt.

Gällande de övriga är det antingen mina allergier som sätter stopp, eller också det faktum att jag är dålig på engelska. Eller också är egen bil ett måste. Jag sålde min bil för flera år sen, eftersom den så sällan kom till användning.

Eller också ska man ”gilla att ha många bollar i luften”. Nej, jag måste få göra en sak i taget, annars blir ingenting till någonting. Introvert är jag dessutom, vilket gör att jag blir fullkomligt utmattad av att vistas bland människor. Med en utbrändhet i bagaget och många perioder med snubblande nära återfall vet jag vad jag klarar av. Med andra ord: i arbetsmarknadens ögon är jag ett förbrukat vrak.

Så här sitter jag och knackar på mitt tangentbord i min tysta skrivarlya, med tillfälliga avbrott i form av intervjuer, kurser, föreläsningar och evenemang vi ordnar.

Det som gör mitt arbete meningsfullt är möjligheten att lyfta fram sådant jag anser vara viktigt.

Därmed ger jag över ordet till de jag intervjuat.


Anne Manner
chefredaktör

---

I fjol vid skolstarten var Victor Grönholm i Vasa på väldigt gott humör. Han hade fått jobb som skolgångsbiträde i en lågstadieklass i Haga skola i Vasa stad.
Trodde han.

Text: Anne Manner
Foto: Magnus Crawford

– Det visade sig att jag skulle jobba som personlig assistent för en högstadieelev i stället.

Eleven var både smart och trevlig, så Victor Grönholm trivdes i och för sig riktigt bra med sin uppgift.

– Men jag fick en känsla av att någonting inte stämde med anställningen. En annan hade fått jobbet jag hade blivit lovad.
Han fick också intrycket av att han och eleven åsidosattes. Läraren undervisade de övriga i klassen men lade över undervisningsansvaret på Victor.

Värre skulle det bli.
– Vid första månadsskiftet frågade jag när jag skulle få lön.
Han blev uppmanad att lämna in alla uppgifter. Det hade han redan gjort: alla personuppgifter, kontonummer och skattekort fanns.
– Jag fick cirka 700 euro. Sen var det slut.

Det här ledde till svår stress som fick hälsan att krascha.
– Jag rasade ner i en depression och var sjukskriven medan jag väntade och ännu trodde att jag skulle få betalt för mitt arbete. Det var en oerhörd stress att vara utan pengar. Jag var tvungen att låna pengar för att klara vardagen – lån som jag ännu inte kunnat betala tillbaka, vilket ju inte får mig att må bättre…

Han ställde frågor men fick höra att sjukintyg fattades. Det stämde inte. Grönholm vet att han noggrant lämnat in alla intyg.

Till slut såg han sig tvingad att säga upp sig från jobbet. Han hade helt enkelt inga pengar att betala bussresorna med, för att inte tala om alla andra kostnader som livet medför.

Han berättade om sina bekymmer anonymt i en tidningsartikel, och efter den publicerats fick han cirka 400 euro.

– Fortfarande saknar jag ungefär en och en halv månads lön, är arbetslös och går i terapi för att ta mig upp ur depressionen. Men jag söker jobb hela tiden. Aktivt.

Rektorn för Haga skola, Ann-Christine Loo-Örn, lovar kolla upp ärendet med löneräknaren på Mico Botnia. Då vi återkommer för att få besked säger hon:

– Orsaken är en helt annan. Han har bara arbetat fyra veckor hos oss.

Grönholm får givetvis möjlighet att kommentera påståendet.

– Vad? utbrister han och konstaterar att han i så fall varit ledig en och en halv månad utan sin egen kännedom.

Vi följer upp ärendet i höst. Under tiden fortsätter Victor Grönholm att söka jobb.
Han är glad och tacksam över den goda kontakten med terapeuten. Terapin ger honom verktyg att ta hand om sig själv.

Får han välja tar han helst hand om andra. Han har tidigare jobbat på eftis. Han gillar barn och barnen han jobbat med har tydligt visat att de gillar honom.


Har även du råkat ut för det här? Hör av dig per mejl till anne(at)existens.fi

---

Tidigare fanns ett så kallat skyddat belopp. En arbetslös fick förtjäna 300 euro per månad utan att stödet påverkades. Från och med den 1 april är den möjligheten slopad. Vad det leder till vet ingen ännu, men oron är stor hos många som berörs.

Enligt FPA är det ”ändå lönsamt att arbeta under arbetslösheten, eftersom en tjänad euro endast minskar understödet med 50 cent”.

– Det där är inte problemfritt. Att arbeta för med sig kostnader. Arbetsresor är en självklarhet. Men det krävs också kläder av en annan art än de paltor vi alla kan lufsa omkring i hemmavid, säger en person som jobbat som personlig assistent ett litet antal timmar per månad.

Vi låter personen vara anonym eftersom hen är rädd att medverkan kan påverka möjligheterna till arbete.

– Min erfarenhet av FPA är den att om jag jobbar en smula, så tar det en evighet att få understöd sen igen. Jag vågar helt enkelt inte jobba det lilla jag kan, åtminstone inte förrän jag har svart på vitt att allt löper smidigt.

Allt sammantaget medför lätt att den lilla förtjänsten kostar mer än den ger.
– Den som kunnat behålla sin nettoinkomst, har klarat av oförutsedda utgifter bättre än en som är helt utlämnad åt understödet. Nu blir det matkön i ännu högre grad än tidigare för min del.

Steget från inhopp till stadigvarande jobb är alltså ute ur bilden. Kontakten till arbetslivet försvinner helt.
– Arbetslöshet påverkar människan. Självförtroendet sviktar, kunskaper rostar och förmågan att övertyga någon om sin duglighet vid jobbsökning rasar.

Samhället går i sin tur miste om skatteintäkter och mänskliga resurser.

Oro hos FDUV

Annette Tallberg-Haahtela är verksamhetsledare för FDUV. Hon har ännu inte blivit kontaktad av någon som konkret ser konsekvenserna av att det skyddade beloppet slopats, men konstaterar att förändringen helt klart innebär en risk i en verklighet som redan nu är allt annat än lätt.

– Vår målgrupp har haft svårt att få assistenter. Det handlar om fritidsassistans, och antalet timmar per månad är litet. Det är klart att om möjligheten att ta ett jobb på sådana villkor försvåras, så ligger vår målgrupps möjlighet till social samvaro och fritidsaktiviteter i farozonen.

Personlig assistent sällan heltidsjobb

– Personliga assistenter har i regel inte heltidsjobb. Jag har tack och lov tre personer jag jobbar som assistent åt, men trots det kommer jag inte upp i heltid.

Det säger Theres Möllerström. Tidigare hade hon endast 80 timmar arbete per månad, men senare fick hon två arbetsplatser till:
– De två senare tillkomna har beviljats 30 timmar var per månad.

Hon understryker att hennes arbetsmängd är beroende av hur många timmar de här personerna beviljas av välfärdsområdet.

– Med mina 80 + 30 + 30 har jag naturligtvis lägre lön än jag skulle ha i ett heltidsarbete, men jag klarar mig.Något stöd från FPA har hon inte sökt.

---

Coronatiden slog sönder den verksamhet Magnus Crawford försörjde sig på. Några år av arbetslöshet var följden. Till Existens stora glädje får vi ha honom på så kallad arbetsprövning nu. Han fotograferar och gör layout-arbeten. Men regeringen skapar problem som drabbar oss alla.

Text: Anne Manner

Foto: Magnus Crawford

Magnus Crawford måste söka en billigare bostad. Ordern förmedlas av FPA. Hyran för lägenheten är nästan fem tior för hög.
Cirka sex kilometer från nuvarande bostad finns en ledig etta. Det låter som en bra lösning. Eller?

– Å ja. Nu har jag äntligen fått in foten i arbetslivet igen, med Existens huvudsakliga verksamhetsplats nära. Samtidigt innebär både bildbearbetning och layout att jag jobbar i mitt eget hem. Det är så med kreativa jobb: vi behöver få vara i våra bubblor.
Det i sin tur kräver utrymme för datorer och skärmar.

Det korta avståndet underlättar och sparar både tid och pengar för alla.
– När vi åker iväg för att intervjua och fotografera brukar chefredaktören plocka upp mig. Ska hon köra 13 kilometer extra två gånger per uppdrag – det blir så lång omväg från andelslagets kärna, skrivarlyan – så kan vem som helst räkna ut att det snabbt kostar både tid och pengar helt i onödan.

Ytterligare ett problem är att Crawford nu bor nära centrum, med hälsocentral och apotek nära.
– Jag äger en gammal bil, men när ekonomin är ansträngd kör man inte i onödan. Helst skulle jag cykla, men mina knän går inte med på det.
En remiss till ortoped är förhoppningsvis under arbete, men allt tar en sådan tid numera.

Frågan är hur många som fått uppmaningen från FPA verkligen kan hitta billigare boende. Det står knappast lediga bostäder tomma och väntar i sådana mängder som majoriteten av våra rikspolitiker verkar ha fått för sig.

Nu måste Crawford skicka in redogörelser på att han skickat in en ansökan till det kommunala hyresbolaget, minst två ansökningar till andra stora hyresvärdar (om sådana finns på orten) och dessutom en redogörelse på att han sökt minst en bostad hos en privat hyresvärd.

---