Förr och nu

  • Midsommar – ett axplock från medeltid till nutid

    Under förkristen tid firade finländarna väderguden Ukko för att få goda skördar. Även om knappast någon längre tillber väderguden, är förhoppningen om goda somrar för både skörd och lediga stunder stora. Det gäller inte minst midsommaren, då många vill vistas nära naturen.

    Text: Anne Manner
    Foto: privat

    I år infaller midsommardagen den 22 juni. Samma dag, alltid på midsommardagen oberoende av datum, firas även Finlands flaggas dag.
    Ända fram till 1954 inföll midsommardagen den 24 juni. Det hade kyrkan bestämt redan på medeltiden. Det var Johannes Döparens dag. På finska heter midsommar juhannus. På svenska kallas högtiden också johanne.

    Enligt biskop Olaus Magnus ”Historia om de nordiska folken”, från 1555 samlades stora skaror med människor på torg i städerna och på fria fält. Biskopen skriver vidare ”… för att där glättigt tråda dansen vid skenet av talrika eldar, som överallt tändas”.

    Under förkristen tid samlades hela byar för att hedra väderguden Ukko. På så sätt hoppades man få rikliga skördar.

    Den lövade midsommarstången finns avbildad i Erik Dahlbergs ”Suecia Antiqua”, som successivt gavs ut från och med 1600-talets sena tid och 1700-talets början.
    Seden spred sig högst troligt från Tyskland till Sverige under medeltiden och sen vidare till Finland. Majstång är ett äldre namn, som kommer sig av det tyska ordet maja = smycka med löv.

    Det mera lekfulla kring midsommar kom med i bilden på 1900-talet. I en rikssvensk sångbok från 1920-talet finns ”Små grodorna” med. Melodin har historiska anor: under Napoleonkrigen sjöng brittiska soldater den som nidvisa om fransmännen. Melodin var fransk.

    Midsommareldar tänds fortfarande på en del orter. Att placera ungbjörkar vid porten eller ytterdörren visar hur viktig grönskan och närheten till naturen är. Vilda blommor är också vanliga som midsommarprydnad. En del tar sig till och med tid att binda en midsommarkrans.

    Hur många som använder bastukvast numera låter vi bli att spekulera i. Tidigare var en ny bastukvast, bunden av vårtbjörk, ett viktigt inslag i firandet. Fortfarande hör bastubad midsommaren till, inte minst ute vid sommarstugorna i skärgården. Det är ute på landsbygden eller i skärgården de som har möjlighet firar midsommar.

    Fortfarande lever en del magi kring midsommaren kvar. Knappast tror någon längre att en flicka drömmer om sin blivande fästman om hon under tystnad plockar sju eller nio sorters blommor och placerar dem under kudden under midsommarnatten. Men visst känns det magiskt att i den ljusa sommarnatten under tystnad plocka blommor?

    Nakenbad i den daggvåta midsommargryningen kanske ingen ids syssla med numera. Det ansågs under bondesamhällets tid stärka hälsan. Bra för hälsan ansågs också en sparad midsommarkrans, lagd i julbadet, vara.

    Nypotatis – en delikatess som hör ihop med midsommar numera. I början av 1900-talet var nypotatis de rikas festmat. För alla andra var det ett vansinnigt slöseri att skörda mat som ännu kunde växa till sig rejält.
    Även jordgubbar hör till tider då matbristen var avvärjd. Länge ansågs det vara slöseri med odlingsbar mark att odla jordgubbar.

    Och Finlands flaggas dag, då?
    Ja, den har firats på midsommardagen sedan år 1934. På midsommarkvällen klockan 18 hissas flaggan och halas först på midsommardagens kväll klockan 21.
    Finlands flagga får med andra ord blicka ut över sin nejd under årets ljuvligaste högtidsnatt.

    Källor: Nordiska museet, Finlex, Finland utomlands-webbsite