Mobbning = slöseri med resurser

Mobbning är ett ondskefullt fenomen som måste motverkas. Konsekvenserna är långvariga, både för den mobbade och för samhället.

Så skriver Misa Pihlaniemi, Esbo, i sin magisteravhandling ”Mobbning lämnar alltid spår”. Hon är i dag verksam som klasslärare efter examen från Helsingfors universitet. Avhandlingen är en fortsatt fördjupning i mobbningsproblematik. Hennes kandidatavhandling har rubriken ”Ordets eller nävens makt – mobbningssätt bland elever i grundskolan” och bär underrubriken ”En jämförelse mellan skolor i Norden”.

– Mobbning leder till bortkastade människoresurser och förlorade arbetsår. Vi har människor i arbetsför ålder som står utanför arbetsmarknaden. Bland de tydliga spår mobbningen lämnar kan nämnas mental ohälsa, drogmissbruk och självmord.

Pihlaniemi lyfter fram mobbningens påverkan på elevernas identitet, det vill säga personens självbild som inkluderar personlighet, värderingar och åsikter. En skadad självbild medför bland annat att individen inte utnyttjar sin fulla potential.

– Personer som i normala fall kunde ha avlagt akademiska studier har aldrig en chans att ta sig till den nivån.
Konsekvenserna drabbar inte bara den utsatta individen. De är även kostsamma för samhället.

Pihlaniemi ser vilken nytta hon själv har av sina kunskaper i sitt arbete som lärare.
– Kunskaper behövs för att motverka det envisa ogräs som mobbningen kan liknas vid. Vi lärare har en avgörande roll i att skapa en accepterande och trivsam miljö i klassrummet.

Hon påpekar att den grundläggande utbildningen ska skapa möjligheter för livslångt lärande. Skolorna har en laglig skyldighet att garantera varje elev en trygg skolgång, som alltså är förutsättningen för en ärlig chans till lärande.
– I Finland har vi flera styrdokument som visar på vikten av att förebygga mobbning: skollagen, diskrimineringslagen och läroplanen. Enligt läroplanen ska mobbning, våld, rasism eller annan diskriminering inte accepteras, och när sådant upptäcks ska skolan genast ingripa.

I sin avhandling förklarar hon de återkommande rollerna i mobbning:
Mobbaren, med avsikt att dominera och härska över andra
Förstärkarna, som skrattar och uppmuntrar mobbaren, är ofta elever med låg självkänsla och svaga sociala kompetenser
Medlöparna hjälper mobbaren på olika sätt
De tysta godkännarna ser på utan att våga ingripa
Försvararna (om sådana finns): vanligen populära elever som har bra position bland klasskamraterna.

– Enligt Utbildningsstyrelsens statistik år 2020 har mobbningen minskat i Finlands skolor under 2000-talet. Men samtidigt har den blivit mer omfattande och svårare.
Pihlaniemi nämner den förlängda läroplikten som en viktig reform, med tanke på syftet att alla ska ha åtminstone en examen från andra stadiet.
– Samtidigt kan den innebära en längre tidsperiod med mobbning för utsatta personer.
Förutsatt att skolan inte lyckas motverka problemen, vill säga.


Själv arbetar Pihlaniemi förebyggande. Hon funderar mycket på klass-sammansättningen och försöker få olika elever att jobba med varandra.
– Det är viktigt att vi lärare arbetar normkritiskt. Jag anser även att skolorna och lärarna borde ha en gemensam, strikt policy angående hur man ska reagera på minsta lilla tecken på mobbning, uteslutning och utfrysning.

Pihlaniemi lägger fram tanken att man i skolor borde satsa mer på social uppfostran och ha övningar som kunde stärka samarbetsförmågan inom klasserna.

I sin avhandling lyfter hon bland annat fram det socialkonstruktivistiska synsättet inom pedagogiken.
– En central faktor är samarbete. Eleverna samarbetar i grupper för att bearbeta och integrera kunskap, och för att utveckla förmågan att lyssna på andras åsikter och argumentera för sina egna.
På så sätt bygger eleverna en gemensam kunskapsbas inför framtida situationer.

Samarbete bygger i sin tur på att alla räknas, att alla i gruppen ses som en resurs, att alla kan lägga fram sin åsikt och bidra med sin kunskap. Här kommer vi tillbaka till pudelns kärna: värderingar som ser olikheter som en rikedom, inte som en orsak till mobbning.
– Jag funderar mycket över uppfostran i hemmen, hur vi redan som små lär oss att antingen se olikheter som en resurs eller som någonting dåligt. Jag reflekterar även över samhällets normer. Vad är acceptabelt och vad är inte det?


Hon konstaterar att trots styrdokument och ökande insikter verkar mobbning vara ett evighetsproblem.
– Jag har alltid varit förbryllad över vilka faktorer som leder till att någon mobbar eller blir utsatt för mobbning. Det är ett tungt ämne, men all kunskap, befintlig och ny, kunskap om uppkomsten av mobbning kan vara till nytta.

– Förhoppningsvis kan ökad kunskap leda till att vi kan röja bort detta otyg från skolvärlden.

Anne Manner
Foto: privat

---