Heltidskonstnär med hjärta för medmänniskan

33 timmar guldkant i vardagslunken. Det är vad konstnären Mia Gull nu ger äldre medmänniskor i Närpes. Hon samarbetar med nio äldreboenden.

– Jag vill göra någonting för äldre människor, och att ge en möjlighet att måla eller pyssla med annat kreativt på äldreboenden är mitt sätt.
Att det blev just 33 timmar kommer sig av 33 sålda tavlor under en månadslång utställning, under vilken tavlorna var till salu för halva priset. Den här satsningen gör konstnären i samarbete med nio äldreboenden i Närpes.
– Varje köpare kunde skriva önskemål om vilket boende som skulle få just den timmen som den köpta tavlan gav. Men många överlät åt mig att dela upp tiderna, så nu får alla berörda enheter besök.

Målet med satsningen är alltså glädje. Bakgrunden till idén är motsatsen: Mia Gull har på nära håll sett hur illa äldre vårdbehövande människor kan fara inom det som borde leva upp till benämningen ”omsorg”. Men hon vet också att det finns vård som är bra.
– I stället för att ödsla krut på att gå omkring och vara arg, beslöt jag att göra det jag kan. Och resultatet – ja, jag får en del värmande överraskningar.

En del av deltagarna målar så Mia Gull känner sig manad att fråga om de målat i yngre dagar.
– De svarar nej. Det här visar att det finns konstnärlighet hos många som kanske inte ens vet om det själva. En del kan säga att de målat som barn, i skolan.
Hon vet att många medelålders och äldre har gått i skola under en tid då penslar och annan utrustning var av dålig kvalitet.
– Därför tror många att de inte kan måla. men det kan alla! För konsten är fri. Unik, rolig och förenande. Och övning ger färdighet.

Mera sysslor med händerna ser Mia Gull ett behov av. Finmotoriken är minst sagt ringrostig hos de äldre som deltar i måleriträffarna.
– Det kommer folk och sjunger och hoppar och underhåller, men de boende har ingen sysselsättning för händerna.

Då Mia Gull sveper in med färger och dukar är det annat. Hon lägger fram papper, färg och penslar.
– När jag möter minnessjuka människor kan jag börja med att visa på en färg och säga vilken den är. Snart har deltagarna pensel i handen och börjar vifta med den, och där är de i gång.

Mia använder ibland vanlig, gul lök som hon skär mitt itu.
– Det doftar lök i hela utrymmet! Sen doppar vi löken i färg och därefter trycker vi den färgade ytan mot en duk. Jag säger ”tryck, tryck så hårt du bara kan” och de alltför länge sysslolösa händerna trycker.
Resultatet, en tulpanform, väcker beundran och häpnad. Mia varierar verksamheten. Ibland gör deltagarna till exempel kransar av tygblommor, ibland målar de gipsfiguriner.

Själv har Mia målat sen hon var en liten tösabit på kanske fyra år.
– Jag fick måla i min fasters ateljé, och hon tog med mig till Närpes konstklubbs verksamhet. Då jag var i tolvårsåldern uppmanade hon mina föräldrar att skriva in mig som medlem.
I dag är hon ordförande.

För Mia Gull är konst ett sätt att andas. För drygt ett år sen sade hon upp sig från sin tjänst som verksamhetsledare för 4H i Malax.
Numera möter hon människor i snart sagt alla åldrar. Hon är anlitad inom projekt för barn och unga, hon blir inbjuden till företag för att leda måleriverksamhet och hon leder konstkurser ordnade av olika organisationer.
– Just nu leder jag konstverkstad för nyanlända människor som inte kan ett ord svenska. Spännande och roligt!



Sitt tavelgalleri har hon inhyst i en ladugård. Tidigare hade hon några höns och kaniner.
– Jag tog med en kaffetermos och satt bland djuren. De var ju liksom mina bebisar. Att iaktta dem gav upphov till en sannsaga för vuxna.
Sagan heter ”Magga von Klöstant” och är en frän, rolig, tankeväckande saga som Mia Gull duplicerat i begränsat antal, i kombination med bildmaterial. En del av häftena har en äkta hönsfjäder som prydnad.
Under en kulturkväll i Korsnäs bibliotek läste hon sagan för de närvarande. Texten lockar till skratt, förfäran men framför allt väcker den tankar om hur även vi människor beter oss mot varandra.

Text och foto: Anne Manner

---