Sömmerska förr och nu

Ändringar och återbruk ger sömmerskan arbete

Från mormors trampmaskin till automatik. Från sömnad av plagg till återbruk. Från klädfabrik till båtindustri. Sömmerskan av i dag har fullt upp. 

En gemensam nämnare för Valborg Forsman i Vasa och Eivor Sundbäck i Malax är återbruk. En annan är yrket: ateljésömmerska med kunskaper i allt från mönstertillverkning till sömnad av allt som kan göras av tyg.

I dag arbetar Forsman uteslutande med ändring av plagg. Men tjocka häften med skisser, mått och foton på färdiga plagg vittnar om en lång och mångsidig tid inom klädsömnad.

– Jag skapade nya mönster och sydde upp kläder. Hela processen var tidskrävande men väldigt rolig. Jag slutade sy kläder enligt beställning för några år sedan, säger Forsman.

Automatik

I dagarna har Eivor Sundbäck delat upp sin verksamhet. Dagtid arbetar hon som anställd hos Botnia Marin i Malax. Båtinredningen i sig är inte ny; Sundbäck har gjort arbetet i egenskap av företagare under många år.

– I dagens maskiner finns möjlighet att ställa in vissa kommandon, som till exempel antal stygn vid sömnad av fickor.

Sundbäcks syateljé har fått flytta till en separat byggnad intill bostadshuset. Sundbäck räknar med att klara både dag- och kvällsjobb, eftersom hon efter att ha varit sjuk av mögel nu vistas i nya, fräscha utrymmen alla tider på dygnet. Det gör susen för hälsan och energin.

God ventilation krävs

Båda proffsen talar om hur härligt men samtidigt utmanande det är att sy i siden och silke – tyg som andas fest och kvalitet. Sundbäck berättar att en del syntetiska tyger trilskas, och resultatet blir inte exakt som sömmerskan vill.

– Dagens tyger behandlas med alla möjliga ämnen och därför är det extra viktigt att ventilationen är bra och arbetsrummen friska.

Syhörnan har social funktion

Valborg Forsman växte upp hos mormor och morfar. Redan som barn gillade hon att handarbeta, men yrkesvalet var inte självklart. På 1960-talet var det populärt att söka in till handelsskolan, och det gjorde även Forsman.

– Tack och lov kom jag inte in. Jag blev klar ateljésömmerska 1970, och måste nog säga att yrkesskolan var bra. Vi lärde oss allt från grunden och att vara noggranna.

På 1970-talet fanns fortfarande industriell klädproduktion i Vasa. Forsman arbetade som tillskärare en tid. År 1986 blev hon företagare och är så än i dag, även om hon är pensionär. Hennes företag Syhörnan finns på Brändö i Vasa.

– Jag har inte kommit mig för att sluta än. Dels gör jag det jag gillar mest av allt, dels har Syhörnan en social funktion. Hit kommer så många för att prata och dricka kaffe medan jag syr och stryker, tar mått och servar kunder.

Det viktigaste under alla år har varit att göra varje kund nöjd.

Fyra till presidentens bal

Eivor Sundbäck orkade inte vänta på besked om det sommarjobb hon sökt efter examen våren 1991. En månad efter examen blev hon företagare.

Kläder för speciella tillfällen syr Sundbäck fortfarande. Fyra klänningar hon sytt har använts på självständighetsbalen.

– När lågpriskedjorna etablerade sig i Vasa försvann en stor del av efterfrågan på mina tjänster. Prismässigt kan jag inte konkurrera med dem.

De som köper kläder via internet anlitar flitigt Sundbäcks tjänster. Ofta är ändringsarbeten nödvändiga för att plaggen ska passa.

Återbruk av plagg och tygrester

Både Forsman och Sundbäck sysslar mycket med återbruk.

– Många har favoritplagg och kläder av god kvalitet som de vill ha ett mera modernt utseende på. Vintertid behöver många nya dragkedjor, säger Forsman.

– Ibland är det billigare att köpa ett nytt plagg, men då växer å andra sidan sopberget. Många väljer att återbruka i stället för att slänga, säger Sundbäck.

Sundbäck syr dessutom bland annat mattor av överblivna tygrester.

Anne Manner/Existens