Den kreativa själavårdaren
Medmänskligheten och empatin har lett Susanne Blomqvist genom hela yrkeslivet. Hon har vandrat från sjukvård till själavård. I dag är hon diakon, och har även involverat kreativitet i arbetet.
För Susanne Blomqvist betyder naturen både återhämtning och inspiration. Hennes arbete går i både medmänsklighetens och kreativitetens tecken.
Text: Anne Manner
Foton: privata, Susanne Blomqvist
– Mina grundvärderingar kan sammanfattas i orden tro, hopp och kärlek, säger Susanne Blomqvist, diakon inom Vasa svenska församling.
Hon arbetade många år inom sjukvården, inte minst med att försöka hjälpa personer som led av psykisk ohälsa. I något skede halkade hon in på en kurs i själavård. Den blev en ögonöppnare.
– Jag märkte att det var precis det jag står för, det som mina värdegrunder vilar på, det jag själv behöver. Och om jag behöver andlighet så finns det förmodligen många andra med samma behov.
Hon har alltid varit intresserad av hälsa och välbefinnande. Insikten att andlighet kan vara ett viktigt komplement för de människor som så önskar, fick Susanne att småningom studera vidare.
– I mitt arbete möter jag många som drabbats hårt. Ibland ger samtalsterapi inte tillräcklig hjälp, och det är här andligheten, själavården, kan behövas.
Hon ser det som en stor gåva att få hålla djupa samtal, komma djupt i andra människors berättelser om sina liv.
– Tänk att jag får vara en som lyssnar och reflekterar! Det är så berikande.
Samtidigt som Susanne blev alltmer varm i kläderna i sin nya yrkesroll, funderade hon på hur församlingen kunde komma i kontakt med medlemmarna på nya sätt.
– Då tänkte jag på hur viktig kreativiteten alltid varit för mig, och vilket välmående den ger. Så jag startade poesivandringar.
Här fnissar hon till en smula. Ibland kom några deltagare och vandrade längs strandpromenaden vid Fiskarstranden och tog pauser för diktläsning, ibland traskade hon ensam. Men vandringarna ledde vidare till någonting som betydligt fler tagit till sig.
– I samarbete med Röda korset startade vi ”Poesi och bild”. Vi träffas en gång per månad, med jul- och sommaruppehåll. Vi skriver, målar och fotograferar, dricker kaffe och mår gott.
Själv har hon haft behov av att få vara kreativ ända sen liten tösabit. Skrivande och fotografering har lett till fyra utgivna små böcker med poesi, tänkespråk och foton. Naturen har bjudit på en del material som blivit till olika konstverk. En period broderade hon med en specialmaskin.
– Genom kreativiteten får vi människor utlopp för tankar och känslor. Kreativitet fungerar som självläkning, och därför vill jag gärna ge också andra möjlighet att upptäcka sin egen ådra. Ibland har vi förmågor vi inte ens upptäckt.
Att lyfta fram resurser som en medmänniska kanske inte ens själv känt till hör till sådant Susanne gärna arbetar med.
För en empatisk och dessutom högkänslig person som Susanne Blomqvist gäller det att hitta en balans mellan förmågan att bry sig om andra och om sig själv. Livserfarenhet och äkta medkänsla får hjälpa men inte stjälpa.
För att kunna fortsätta göra sitt bästa behöver den äkta medkänslan få fortsätta finnas, samtidigt som själavårdaren själv behöver kunna skilja på egna och andras sorger.
– Jag har lärt mig fokusera på medmänniskan just då, men också lärt mig reflektera på djupet över mina egna känslor.
På det viset lever medkänslan jämsides med henne själv, utan att någondera skadas.