Hälsa och livsglädje

En katt är en katt. Och en vän. Ett sällskap. Någon som finns där. En katt är smidig och vacker, en skönhet och en prydnad för varje hem. Katten är lekfull och rolig att umgås med. Den skapar trevnad och harmoni. Och den är en pest och en bråkstake.

Text: Ylva Ahonen

Foton: Marko Ahonen

Att leva med en katt, eller varför inte flera, är att leva med sönderrivna möbler, väggar, mattor och kläder. Det är ett evigt rännande på nätterna, galna, högljudda gatlopp upp och ner för trapporna utan synbar anledning. (Den som påstått att katten rör sig tyst och smidigt har inte upplevt mina.)

Det innebär, ifall man har innekatter, kattsand överallt. Inte bara i sandlådorna, utan bredvid, på mattor och under mattorna, och i sängen förstås. Jodå, sanden förökas när den grävs ur lådan.

Kattmaten är en sak för sig. Den mat som på kvällen varit den godaste mat en katt kunde tänka sig, är antagligen helt oacceptabel följande morgon. Även om det är precis samma mat, färsk och fin ur en precis likadan påse, ur samma låda. Dessutom är mat alltid godare om man först drar ut den över golvet. Eller tar med den till vardagsrummets matta, helst om det är något kladdigt och illaluktande.

Krukväxter och katter är en lite jobbig kombination. I ett hushåll med långt över 70 krukväxter – slutade räknade vid 55 – och tre, snart fyra katter är det bäddat för kaos. Ur kattens synvinkel är krukväxter till för att ätas, och hos oss är det bara pelargoner som går säkra. Men katterna tycks resonera så, att om man inte kan äta dem, kan man alltid klättra i gardinen och trilla ner på de stackars blommorna. Eller tränga sig in mellan fönsterruta och blomkruka. Om meningen är att få mer plats i fönstret för katter är det en ganska effektiv metod. Och så kan man ju alltid vässa klorna på växterna om de bara är tillräckligt stora.

Så kommer vi då till den eviga frågan när det gäller katter: ska man vara inne eller ute? Alla som har katt, vet att det viktigaste är att dörren står på glänt, oberoende av väder.

Vi, som har innekatter, har ju inte riktigt samma problem, i alla fall inte i fråga om ytterdörren. Den ska vara stängd, och katterna på insidan, oberoende av vad de tycker. Däremot finns det ju en massa andra dörrar man kan roa sig med. Och i fråga om de dörrarna är det tydligen viktigt att vara på insidan: köksskåp, kylskåp och klädskåp hör till favoriterna. Med resultatet att det människan vill ha inne i skåpet, anser katten att borde vara ute ur skåpet. Med undantag av katten själv. Den hör hemma i skåp, speciellt klädskåp.

Andra bra platser att befinna sig på är matbord, bokhyllor, diskbänkar och sängar. För att inte tala om stolar som någon just rest sig ur, bara för att gå och hämta något. Datorer, tangentbord, tidningar som man försöker läsa och viktiga papper är också utmärkta ställen att vila på.

Och så de eviga katthåren. De finns överallt. Utom på katten, känns det som, fast den är full av päls den också. Håren finns i sängen, på kläderna, på mattorna, på nydammsugade golv, i lunchlådan på jobbet. Och naturligtvis i nytvättade kläder.

Dessutom tycks katter ha en dragning till de kläder där håren syns bäst, dvs vita katter till svart och svarta katter till vitt. För att förenkla det för våra katter har våra katter färgerna svart, grå-vitt och gult. På så sätt syns ju katthåren alltid.

Så varför vill man då leva med sådana små monster, som ju faktiskt är vilda rovdjur?

Katter ger så mycket mer än de tar. Visserligen får man städa och reda upp efter deras framfart, men det gäller ju de flesta man har omkring sig, vare sig det är djur eller barn.

Det betyder så mycket att komma trött hem, stiga in genom dörren och där finns ett par katter som hälsar en välkommen, med svansen rakt upp i luften, med en lite böj i spetsen. Att ha en päls att gråta i, att kunna prata med dem när det känns för svårt. Att bara sitta stilla med en spinnande katt i famnen. Att känna värmen av en liten katt som lagt sig ner bredvid en, att kunna lägga handen på den mjuka pälsen och känna det svaga vibrerandet av en spinnande katt. Att få den kravlösa närheten och kärleken av en katt. Vad kan man mer begära?

---